Artikel SVD: Våga ompröva tillväxttänkandet

Mot mina principer lyfter jag här in en viktig insändare./chg

Artikel SVD: Våga ompröva tillväxttänkandet
den 11 januari 2007
Marknadens misslyckande. Industrisamhällets tillväxtsraseri håller inte längre. Jorden är full. Med dagens konsumtionsvanor är mänskligheten på snabb kollisionskurs med naturen och atmosfären. Enbart tekniska framsteg förmår inte att rädda miljön. Det måste bli balans mellan ekonomi och ekologi, skriver Stefan Edman (s) och Anders Wijkman (kd) i ett blocköverskridande inlägg.
Klimatförändringen har äntligen fått den plats i debatten frågan förtjänar. Våra samhällen står inför en enorm utmaning. Den uppmärksammade Sternrapporten (The economics of climate change) ger mänskligheten max 10-15 år för att börja minska utsläppen.
Om inte så sker kan konsekvenserna bli mycket kännbara, som att Golfströmmen mattas av, Amazonas skogar torkar ut, Grönlands glaciärer snabbt smälter ned eller stora mängder metangas läcker ut från den töande tundran i Sibirien. Sådana händelser skulle radikalt förändra livsförutsättningarna på jorden.
Vi välkomnar den svenska regeringens beslut att verka för att EU-länderna minskar utsläppen med 30 procent till 2020. Vad som hittills gjorts är på tok för litet.
Klimatkonventionen beslutades vid Riokonferensen för nästan femton år sedan. Detta till trots har klimatutsläppen i världen ökat med nära 25 procent sedan dess. Ökningstakten har aldrig varit snabbare än i dag.
När man lyssnar på debatten kan man få intrycket att klimatförändringen är det enda allvarliga problem vi står inför på miljöområdet. Men ett lika stort problem är ekosystem-krisen.
När befolkningen i världen ökar med tio nya Sverige per år och ekonomierna växer snabbt blir trycket på vattenresurser, skogar, odlingsmark, betesmarker, marina resurser etcetera allt större.
Forskarstudien Millenium Ecosystem Assessment understryker allvaret i situationen. Två tredjedelar av de viktigaste ekosystemen på jorden överutnyttjas i dag, innebärande att vi snabbt förbrukar det naturkapital som vi är helt beroende av för vår överlevnad.
I sin rapport konstaterade Nicholas Stern att klimatförändringen är det mest uppenbara exemplet på "marknadens misslyckande" i mänsklighetens historia.
Om Stern i stället haft uppgiften att analysera problem som utfiskningen, skövlingen av de tropiska skogarna, jordförstöringen eller färskvattenkrisen skulle han säkert ha gjort samma konstaterande där. Dock med tillägget att dessa problem lika mycket är misslyckanden för det politiska systemet.
Upprepade beslut inom EU om alltför höga fiskekvoter för Östersjön visar att en stor del av problemet ligger hos politikerna.
Ett absolut grundproblem består i att naturkapitalet, och specifikt "ekosystem-tjänsterna" - allt det naturen gör gratis åt oss i form av rening av luft och vatten, reglering av klimat och hydrologi, pollineringen av växter med mera - inte har något värde i den ekonomiska modellen.
Så länge till exempel inte en regnskog har ett värde för ägaren, för den nytta den gör genom sin biologiska mångfald eller för det kol den binder, är risken överhängande att den huggs ned och att marken i stället används för att producera biffkor, soya eller palmolja.
Det är tyvärr enkelt i dagens system att snabbt öka det finansiella kapitalet på naturkapitalets bekostnad. Så länge den situationen består finns det inte mycket hopp om att stoppa vare sig skogsskövlingen eller utfiskningen.
Lösningen på den kris vi står inför är alltså inte bara en fråga om ny och bättre teknik. Lika viktigt är behovet av reformer av den ekonomiska modellen.
Marknadsekonomin berömmer sig för att vara bra på att hantera "knapphet". När det blir brist på en produkt på marknaden stiger priset och ansträngningar görs både för att effektivisera användningen och hitta substitut.
Paradoxen är att de områden där vi i dag upplever de mest skriande bristerna - det allt knappare utrymmet i biosfären att absorbera växthusgaser respektive bristen på ekosystem-tjänster - betraktas som "externaliteter" och ligger utanför den ekonomiska modellen.
Vad kan vi då göra åt problemet?
Först vill vi understryka att de problem vi står inför inte enkelt kan inrangeras efter högervänsterskalan. Samtliga partier - miljöpartiet möjligen undantaget - är präglade av industrisamhällets logik.
Den modell vi har fungerade väl så länge ekonomins omfattning var liten i förhållande till naturens funktion som både råvarukälla och mottagare av avfalls-och restprodukter.
Så är inte längre fallet.
Jorden är full. Med dagens konsumtionsvanor är vi på snabb kollisionskurs med både naturen och atmosfären.
Vi berömmer oss ofta i Europa över att ha klarat miljöproblemen relativt väl. Det stämmer hyggligt väl vad gäller den lokala nedsmutsningen. Samtidigt har vi flyttat problemen till den globala nivån, i form av växthusgaser och ökande tryck på ekosystemen i de fattiga länderna.
Vi måste vidare sluta inbilla oss att allting blir bättre bara konsumtionen ökar. Carl Bildts artikel på nyårsafton på Brännpunkt var ett exempel på hur det konventionella tillväxttänkandet fortsatt dominerar.
Det viktiga är att få en vettig balans mellan det finansiella kapitalet och naturkapitalet. Den balansen är allt skevare för varje år som går och den kommer steg för steg att äta sig in i det finansiella kapitalet.
Mer specifikt vill vi plädera för följande:
1. Arbeta för en långt bredare utbildning - som lär människor att se hur saker och ting hänger ihop. Särskilt viktigt är reformer inom ekonomutbildningen.
2. Reformera den ekonomiska modellen så att den fångar upp naturkapitalets rätta värde, och ser till så att inte tillväxt i det finansiella kapitalet blir ett argument för att reducera naturkapitalet.
3. Använd nuvärdesberäkningar - då kostnader i framtiden görs om till nuvärden och ofta ges ett löjligt lågt värde - med stor försiktighet. Annars kommer vi att fortsätta diskontera framtiden.
4. Sluta sätt likhetstecken mellan tillväxt i BNP-termer och ökad välfärd. Kvalitet och innehåll måste ges minst samma vikt som kvantiteten. "Morötter", t.ex. i form av sänkta skatter och arbetsgivaravgifter i tjänstesektorn, bör prövas för att öka andelen icke-materiell konsumtion där miljöslitaget är lägre.
5. Gör kraftfull politik av förslaget om 30 procents reduktion av växthusgaserna till 2020, bland annat genom att aktualisera många av Oljekommissionens förslag. Parallellt måste ett brett strategiskt samarbete inledas med Kina och Indien för att ge kraftfulla incitament i dessa länder att investera i effektivast möjliga energiteknik.
Om inte så sker kommer deras CO2-utsläpp att snabbt dominera bilden och göra våra egna utsläppsminskningar ganska betydelselösa.
Vi vill med detta inlägg initiera en bred, tvärpolitisk debatt i Sverige och på EU-planet om vikten av att reformera vår ekonomiska modell. Ekonomi och ekologi handlar ytterst om hushållning med knappa resurser.
Det borde vara möjligt att, långt bättre än i dag, integrera den ekologiska dimensionen i den ekonomiska modellen. Om inte så sker har vi svårt att se hur vi skall kunna undvika allt svårare ekologiska och klimatbetingade kriser!
Anders WijkmanEuropaparlamentariker (kd)
Stefan Edmanförfattare, tidigare generalsekreterare

Hur skall det gå

..med de nya a-kassereglerna. Kommer de att slå för hårt? Kommer arbetsmarknaden att vara sådan att a-kassan fungerar som den omställningsförsäkring den är?
Jag tycker att det är svårt att fullt ut bedöma konsekvenserna av "åtstramningen". I någon form kommer det ju att leda till ökad aktivitet hos de arbetslösa. Ökad aktivitet för att hitta ett jobb eller att på ett annat sätt säkra sin försörjning.
Jag tror att i princip alla arbetslösa inget annat önskar än att hitta ett jobb. Däremot är man väl inte alltid beredd att ta vilket jobb som helst, inte i första skedet iallafall.
Hur skulle man själv agera om man blev arbetslös? Först skulle man söka ett jobb som motsvarar det man hade eller annat jobb som man tycker passar. Efter ett tag skulle man nog utvidga sökningen både geografiskt och innehållsmässigt. Där påverkar säkert ersättningsnivåerna hur aktiv man är. Dvs man skulle nog söka intensivare när ersättningen är på väg ned.
Vad händer då för alla dem som hur de än gör inte får ett jobb? Ja då kommer ju jobbgarantin att finnas på samma sätt som aktivitetsgarantin finns idag, dock med den skillnaden att ersättningen ligger på 65 istället för 80%. Detta kommer att vara mycket tufft för många men hanterbart för andra. Allt beror ju på försörjningsbördan. När man går i pension så hamnar man ofta på mellan 65 och 75% av sin tidigare lön. Detta kan de flesta hantera bla för att man anpassar kostnaderna mot de förväntade intäkterna.

Hur blir det då för dem som inte klarar sina kostnader? Jo då återstår ju bara socialbidraget. Detta kommer naturligtvis att vara oerhört tungt för många men innebär att alla ändå har en garanterad försörjning. Att gå på a-kassa år ut och år in är ju också ett rent försörjningsstöd och inte en omställningsförsäkring även om det nog har känts bättre för många med a-kassa istället för socialbidrag.

Vi med arbete är naturligtvis mycket lyckligt lottade. Vi har nog inte alltid förstånd att uppskatta det jobb vi har.

Det viktiga framöver är att fler får jobb, då behöver inte ersättningsnivåerna vara i fokus på samma sätt som idag. Vi behöver en mer dynamisk och differentierad arbetsmarknad där alla kan få arbete oberoende av vad man är bra på. Där är vi inte idag, iallafall inte i Kiruna.
Kiruna behöver bli lite mer Gnosjö!

Reinfelts problem

Tyvärr Maria Borelius och Cecilia Stegö, det är nog dags att lämna era jobb redan innan ni hunnit börja på dem!

Förtroende är bland det viktigaste som en politiker behöver och ni har nog förbrukat ert. Samtidigt tycker jag att den efterföjande debatten i fikarummen är intressant. Att ha provat knark någon gång (Anders Borg?) är OK? Att tanka finsk brännolja är OK? Att anlita svart hantverkare är OK?
För mig blir det naturligt att det enda förhållningssättet är att man måste försöka följa de regler och lagar som finns både i stort och smått.

Kiruna och framtiden

Nu stundar en tid för Kiruna där alla möjligheter måste tas tillvara.
Vi har fått en jättechans att skapa något för framtiden. Just nu surfar vi på en LKAB/Kina-våg. Hur gör vi för att det ska bli något bestående?

Vi måste undvika en lokal Kiruna inflation. Visst kan en måttlig ökning av löneläget vara positiv eftersom det kan locka fler människor till Kiruna men det får inte innebära att Kirunas konkurrenskraft urholkas. Dvs vårt löneläge måste motsvaras av vår kompetens och efektivitet. Dessutom kan de lokala löneökningarna ätas upp av att det lokala kostnadsläget försämras. Det är viktigt att se till att det finns en fungerande konkurrens i Kiruna och att flaskhalsar som genererar kostnader hanteras klokt.
Bostadssidan är oerhört viktig att ta tag i. Om konsulter och entreprenörer hyr alla lediga lägenheter hur skall då de personer/familjer som vill flytta till Kiruna "permanent" då hitta en lämplig bostad? Kommunen, LKAB och det lokala näringslivet måste hjälpas åt att hitta bra lösningar på boendet för all den arbetskraft som kommer till Kiruna under 2007.
All den kompetens som utvecklas hos lokala konsulter och entreprenörer hur tar vi tillvara på den i framtiden så att vi också får en efterbörd som är positiv!?

Tänkvärt

I den politiska debatten fokuseras just nu på olika procentnivåer i ersättningssystemen. Vänstersidan pratar som om de aldrig har sänkt någon ersättning eller skatt. Det viktiga borde ju vara att alla har 100% i ersättning dvs ett riktigt jobb. A-kassan ska ju vara en omställningsförsäkring och då kan det ju inte vara hela världen om den ligger på 75% eller 80%.
Att helt ta bort karensdagar och höja erättningsnivåerna till 100% vill ju inte ens vänsterpartierna. Den höga kostnaden ligger inte i de utökade procenten utan i att det med en automatik blir ett högre nyttjande av systemen om ersättningen höjs.
Nej låt fokus vara på jobben och inte på ersättningsnivåerna. Nivåerna får inte vara för låga naturligtvis men det gäller att hitta en bra balans. Redan idag finns det många som har mycket låga ersättningsnivåer. Alla de som inte fullt ut uppfyller a-kassornas kvalifikationskrav till exempel.

Mycket att jobba med!

Mycket pekar uppåt i Kiruna just nu. Men blir det en bestående uppgång? Från kommunlednings sida säger man att det är angenäma problem när det råder bostadsbrist. Lönerna sticker iväg och det kan ju tyckas vara positivt!? Men frågan är om inte det är som att kissa i byxan? Varmt först och kallt sedan. Om Kiruna har högre löneläge än andra orter i Sverige hur ska vi då konkurrera? LKAB kan kanske betala höga löner men övrigt näringsliv?
På en konkurrensutsatt marknad måste ett högt löneläge matchas av en hög kompetens och effektivitet. Klarar vi det i Kiruna idag?

Kiruna måste bli ett nytt Gnosjö. Dvs vi måste få ett blomstrande näringsliv där alla blommor tillåts blomma! Detta är ett stort steg och hur når vi dit?
Attitydförändring är en bra början!

Tid för förändring!

Vi går mot en spännande tid. Det är dags för ett regimskifte till hösten. Svensken i gemen är nog rätt trött på firma Persson och Persson. Frågan är om det räcker? Den lysande industrikonjunkturen är inte regeringens förtjänst utan snarare Kinesernas! Persson kommer ändå att ta åt sig äran. Frågan är vad väljarna anser. Går det bra (om vi då snävt menar reallöneökningar) tack vare eller trots Persson. Min egen övertygelse är att Perrson är en bromskloss. Sverige kan bättre!

Reflektioner kring Kirunas framtid

Kirunas framtid är ljus. Åtminstone de kommande 3-4 åren. Hur lyckas vi se till att det blir bestående? Vem vågar investera och bygga ett nytt hus tex när det finns ganska god sannolikhet att det blir lågkonjunktur inom 5-10 år där man kanske bara kan få 7-800 kkr för ett hus som kostat 1600 kkr att bygga?

Här finns utmaningen! Hur få en framtidstro som bygger på att Kiruna ska klara upp- och nedgångar för LKAB utan att husmarknad mm svajar? Eller ska man se alla investeringar i Kiruna som högriskinvesteringar?

Detta krävs:
-Företagare och entreprenörer måste ses som nyckelpersoner. De ska utveckla och utnyttja de naturliga förutsättningar som finns i Kiruna.
-Offentlig sektor utgör infrastruktur som skall utgöra en del av det som gör Kiruna attraktivt att leva och bo i. Gärna privat drift av så många funktioner som möjligt.
-Ändrad inställning till företagsamhet och framgång.
-Utnyttja Kirunas naturliga förutsättningar till friluftsliv inte bara som en turistmagnet utan också som något som attraherar människor att flytta till och bo i Kiruna. Varför skulle inte Kiruna få något av det som finns i Åre?
-Exploatera de redan exploaterade delarna av fjällvärlden hårdare. Skydda det som redan är skyddat. Med andra ord storsatsa på Björkliden, Riksgränsen och Nikkaluokta. (Men med vett och sans.) Få en blandning av exklusiva anläggningar och mer normal standard.

Långsam utveckling

Utvecklingen av denna sida har avstannat. Tar ny fart...

Ändringar

Fortsätter med mina övningar. Har bla lagt in några länkar. /CHg

Christers Blogg

Hej och välkommen till min blogg!

Denna bloggs inintiala syfte är att lära mig tekniken bakom bloggen.
Tanken är att framöver lägga in tankar, kommentarer, länkar mm.