Reinfelts problem

Tyvärr Maria Borelius och Cecilia Stegö, det är nog dags att lämna era jobb redan innan ni hunnit börja på dem!

Förtroende är bland det viktigaste som en politiker behöver och ni har nog förbrukat ert. Samtidigt tycker jag att den efterföjande debatten i fikarummen är intressant. Att ha provat knark någon gång (Anders Borg?) är OK? Att tanka finsk brännolja är OK? Att anlita svart hantverkare är OK?
För mig blir det naturligt att det enda förhållningssättet är att man måste försöka följa de regler och lagar som finns både i stort och smått.

Kiruna och framtiden

Nu stundar en tid för Kiruna där alla möjligheter måste tas tillvara.
Vi har fått en jättechans att skapa något för framtiden. Just nu surfar vi på en LKAB/Kina-våg. Hur gör vi för att det ska bli något bestående?

Vi måste undvika en lokal Kiruna inflation. Visst kan en måttlig ökning av löneläget vara positiv eftersom det kan locka fler människor till Kiruna men det får inte innebära att Kirunas konkurrenskraft urholkas. Dvs vårt löneläge måste motsvaras av vår kompetens och efektivitet. Dessutom kan de lokala löneökningarna ätas upp av att det lokala kostnadsläget försämras. Det är viktigt att se till att det finns en fungerande konkurrens i Kiruna och att flaskhalsar som genererar kostnader hanteras klokt.
Bostadssidan är oerhört viktig att ta tag i. Om konsulter och entreprenörer hyr alla lediga lägenheter hur skall då de personer/familjer som vill flytta till Kiruna "permanent" då hitta en lämplig bostad? Kommunen, LKAB och det lokala näringslivet måste hjälpas åt att hitta bra lösningar på boendet för all den arbetskraft som kommer till Kiruna under 2007.
All den kompetens som utvecklas hos lokala konsulter och entreprenörer hur tar vi tillvara på den i framtiden så att vi också får en efterbörd som är positiv!?

Tänkvärt

I den politiska debatten fokuseras just nu på olika procentnivåer i ersättningssystemen. Vänstersidan pratar som om de aldrig har sänkt någon ersättning eller skatt. Det viktiga borde ju vara att alla har 100% i ersättning dvs ett riktigt jobb. A-kassan ska ju vara en omställningsförsäkring och då kan det ju inte vara hela världen om den ligger på 75% eller 80%.
Att helt ta bort karensdagar och höja erättningsnivåerna till 100% vill ju inte ens vänsterpartierna. Den höga kostnaden ligger inte i de utökade procenten utan i att det med en automatik blir ett högre nyttjande av systemen om ersättningen höjs.
Nej låt fokus vara på jobben och inte på ersättningsnivåerna. Nivåerna får inte vara för låga naturligtvis men det gäller att hitta en bra balans. Redan idag finns det många som har mycket låga ersättningsnivåer. Alla de som inte fullt ut uppfyller a-kassornas kvalifikationskrav till exempel.

Mycket att jobba med!

Mycket pekar uppåt i Kiruna just nu. Men blir det en bestående uppgång? Från kommunlednings sida säger man att det är angenäma problem när det råder bostadsbrist. Lönerna sticker iväg och det kan ju tyckas vara positivt!? Men frågan är om inte det är som att kissa i byxan? Varmt först och kallt sedan. Om Kiruna har högre löneläge än andra orter i Sverige hur ska vi då konkurrera? LKAB kan kanske betala höga löner men övrigt näringsliv?
På en konkurrensutsatt marknad måste ett högt löneläge matchas av en hög kompetens och effektivitet. Klarar vi det i Kiruna idag?

Kiruna måste bli ett nytt Gnosjö. Dvs vi måste få ett blomstrande näringsliv där alla blommor tillåts blomma! Detta är ett stort steg och hur når vi dit?
Attitydförändring är en bra början!

Tid för förändring!

Vi går mot en spännande tid. Det är dags för ett regimskifte till hösten. Svensken i gemen är nog rätt trött på firma Persson och Persson. Frågan är om det räcker? Den lysande industrikonjunkturen är inte regeringens förtjänst utan snarare Kinesernas! Persson kommer ändå att ta åt sig äran. Frågan är vad väljarna anser. Går det bra (om vi då snävt menar reallöneökningar) tack vare eller trots Persson. Min egen övertygelse är att Perrson är en bromskloss. Sverige kan bättre!

Reflektioner kring Kirunas framtid

Kirunas framtid är ljus. Åtminstone de kommande 3-4 åren. Hur lyckas vi se till att det blir bestående? Vem vågar investera och bygga ett nytt hus tex när det finns ganska god sannolikhet att det blir lågkonjunktur inom 5-10 år där man kanske bara kan få 7-800 kkr för ett hus som kostat 1600 kkr att bygga?

Här finns utmaningen! Hur få en framtidstro som bygger på att Kiruna ska klara upp- och nedgångar för LKAB utan att husmarknad mm svajar? Eller ska man se alla investeringar i Kiruna som högriskinvesteringar?

Detta krävs:
-Företagare och entreprenörer måste ses som nyckelpersoner. De ska utveckla och utnyttja de naturliga förutsättningar som finns i Kiruna.
-Offentlig sektor utgör infrastruktur som skall utgöra en del av det som gör Kiruna attraktivt att leva och bo i. Gärna privat drift av så många funktioner som möjligt.
-Ändrad inställning till företagsamhet och framgång.
-Utnyttja Kirunas naturliga förutsättningar till friluftsliv inte bara som en turistmagnet utan också som något som attraherar människor att flytta till och bo i Kiruna. Varför skulle inte Kiruna få något av det som finns i Åre?
-Exploatera de redan exploaterade delarna av fjällvärlden hårdare. Skydda det som redan är skyddat. Med andra ord storsatsa på Björkliden, Riksgränsen och Nikkaluokta. (Men med vett och sans.) Få en blandning av exklusiva anläggningar och mer normal standard.