Dags för insikt?

Det finns lite att fundera kring när det gäller hur våra ekonomier fungerar?

Här har ni några intressanta länkar.

 Systemfel som hotar världen HÄR (UR Play) – måste ses!

http://blog.svd.se/cervenkaspengar/2013/02/05/det-stora-mysteriet-pengar/

Människan drabbas fort av Hybris.

/Christer

Ny sättning

Nu kom den. Senare än jag trodde i mitt förra inlägg. Vi får se hur det utvecklar sig?

Jag har läst en intressant bok på sistone. "Dansen kring guldkalven" heter den och är skriven av journalisten Björn Elmbrant. Berör i huvudsak IT-kraschen men är också intressant ur ett finanskrisperspektiv.

Hur ska det gå med konjunkturen....

Min bedömning är att det kommer en till kraftig "sättning" innan det vänder 2010. Den konjunkturuppgång som många vill se kan vara ett önsketänkande.
En viss risk finns också för en "depression". Oroligheterna i Kina är mycket oroande. Ska man måla upp skräckscenarier så är ju pandemier och politiska oroligheter i Kina eller Indien något som kan påverka hela världsekenomin.

Människan spår men Gud rår heter det ju och den rådande finanskrisen har gjort de flesta "experter" mer ödmjuka. Mig också!

Det sparbeteende som har initierats av krisen ser jag som något i grunden positivt. Tråkigt bara att alla sparar samtidigt. Det är sunt med en låg belåning!

Att avskilja tid och att avskilja pengar

Människor i vår tid har brist på tid och ofta brist på pengar. Det paradoxala är ju att vi i Sverige har det bättre ställt ekonomiskt än alla tidigare generationer i vårt land och bättre än de flesta människor som lever på vår planet. Ändå upplever vi en brist på tid och pengar!

Dessa två saker hänger dessutom intimt ihop. Tid är ju pengar. När vårt välstånd ökar så ökar ju möjligheten att gå ner i arbetstid om vi väljer det. Nu är det få som väljer den lösningen. Istället jobbar många övertid istället. Ibland handlar det ju om ren lojalitet mot arbetsgivaren men för det stora flertalet löntagare handlar det om en möjlighet att tjäna ytterligare pengar.
Dvs man väljer att sälja sin tid för att få pengar.
I vårt land lägger dessutom väldigt många människor ner mycket tid på att arbeta hemma med diverse hantverksjobb. Dvs istället för att köpa en tjänst och betala pengar så utför man jobbet själv. Till råga på allt så tjänar man bättre på att arbeta hemma med något man inte är proffs på än när man är på jobbet och utför det som man har utbildning och erfarenhet av. Man brukar säga att en vanlig löntagare måste jobba i 5-6 timmar för att avlöna en annan löntagare i en timme. Antag 120 kr/h minus skatt ger 80 kr i handen. Att köpa städhjälp eller hantverkare kostar 300-500 kr/h inklusive moms.

Dagens människa skulle må bra av att bättre avskilja tid men också pengar. Förr i tiden var Söndagen en vilodag för de flesta människor, även de som inte var troende. Denna vilodag skulle nog vara en välsignelse även idag.
Att ordentligt avskilja 8 h per dygn för sömn är också något som alla skulle må bra av. Att säga att man inte har tid med så lång sömn är inte sant. Bra sömn ”skapar” tid inte tar! Alla har varit med om en dag utan att ha sovit ordentligt. Kapaciteten sjunker drastiskt. Likaså problemlösningsförmågan och humöret.
Att avdela max 8 h för arbete är också en bra gräns. För barnfamiljer är nog max 6 timmars arbete lämpligt?
Nu säger någon att detta blir ju dyrt! Om alla jobbar mindre så blir både den enskilda familjen och samhället fattigare. Motargumentet blir: Är det inte lönsamt för ett samhälle att barnfamiljernas liv är harmoniskt och under kontroll? Vad kostar en skilsmässa för samhället och individen? Vad kostar ett barn som blir otryggt för att det får alla prylar den önskar sig men inte den tid och kärlek som barnet behöver?
Det här med att avdela pengar är också något som alla människor borde lära sig att göra.
I julklappstider skall man ha en julklappsbudget som man håller. Varje månad bör man också ha en budget där man avdelar pengar till olika ändamål. Har man problem med att ha lite pengar i slutet på månaden kan man ju till och med dela upp budgeten veckovis.
I dessa Finanskristider blir det också tydligt att man inte skall belåna sig mer än nödvändigt. Redan i unga år skall man lära sig att bygga upp ett eget kapital att ha som reserv. Lån kan man ta på till exempel ett hus eller fastighet eller något annat som är ganska bra värdesäkrat. Dock bör man aldrig belåna en tillgång till 100%.
Man bör vänja sig att lägga undan några tusenlappar per månad för att kunna köpa kapitalvaror kontant. Nu säger någon att det är ju lätt att säga så för den som har pengar. Jag menar att i princip alla människor har råd att lägga undan pengar varje månad. Har man råd att köpa en TV för 10000 kr att avbetala på 6 månader har man råd att 6 månader innan köpet spara ihop till detta belopp! Det handlar bara om budgetdisciplin!
Att göra inköp på avbetalning är alltid dyrare. Ofta är det höga räntor och är det ett så kallat räntefritt lån så betalar man ändå ränta på något annat sätt. Kapital är aldrig gratis! Det finns inga gratisluncher!

Nej sammanfattningsvis behöver vår tids människa lära sig att avdela tid och pengar. Idag prioriterar många av oss pengarna på bekostnad av tiden.

• Avdela för varje dag tid för sömn, arbete och barn och gärna en heldag i veckan där allt bara handlar om tid för familj och vänner.
  
• Avdela pengar så att inga korkade krediter behövs.
  
• Hitta jämnvikten mellan tid och pengar. Försök prioritera tiden före pengarna!

För att allt detta skall fungera krävs en viss disciplin och ibland kanske även något som kan kallas ”askes”. Detta är något som är viktigt för en människa att kunna hantera. Vi är många vuxna som har ett felaktigt beteende. ”Det goda som vi vill förmår vi inte alltid att göra.” Man måste dock försöka och även inse att detta är något som är viktigt att barnen lär sig!

Alliansen

Jaha, hur skall alliansen nu betygsättas efter ett drygt år vid makten?

3+ kanske. 4 för den förda politiken och en svag 3'a för sättet att kommunicera med väljarna. Reinfelts ledarskap och kommunikationsförmåga skulle behöva vässas.

Vissa reformer kan ha slagit hårt mot enstaka individer. För hårt? Jag försöker lyssna i min omgivning hur enskilda personer har drabbats men har ännu inte fått något konkret exempel på någon som hamnat rejält i kläm.

Om alliansen är onda och vill sätta dit folk behöver oppositionen inte oroa sig. Då vinner de valet nästa gång.
Vi som röstar på alliansen tror att alliansen står för en politik där individen kan och får ta ansvar för sin försörjning. Där samhället skall garantera att man har det man behöver men inte garanterar att man kan kosumera som en medelsvensson.

I NSD skrev man i en ledare att Alliansen tagit avstånd från den "Nordiska välfärdspolitiken". Jag har inte någon detaljerad kunskap men jag misstänker att Sverige fortfarande har en av världens generösaste arbetslöshetsförsäkringar!?

Alliansens väljare är för ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen tillåts komma efter.

Livstecken

Jaha, det är dags att visa livstecken på denna blogg. Vissa besökare har hotat att ta bort sina länkar tiill denna blogg. Få se hur det går!?

Artikel SVD: Våga ompröva tillväxttänkandet

Mot mina principer lyfter jag här in en viktig insändare./chg

Artikel SVD: Våga ompröva tillväxttänkandet
den 11 januari 2007
Marknadens misslyckande. Industrisamhällets tillväxtsraseri håller inte längre. Jorden är full. Med dagens konsumtionsvanor är mänskligheten på snabb kollisionskurs med naturen och atmosfären. Enbart tekniska framsteg förmår inte att rädda miljön. Det måste bli balans mellan ekonomi och ekologi, skriver Stefan Edman (s) och Anders Wijkman (kd) i ett blocköverskridande inlägg.
Klimatförändringen har äntligen fått den plats i debatten frågan förtjänar. Våra samhällen står inför en enorm utmaning. Den uppmärksammade Sternrapporten (The economics of climate change) ger mänskligheten max 10-15 år för att börja minska utsläppen.
Om inte så sker kan konsekvenserna bli mycket kännbara, som att Golfströmmen mattas av, Amazonas skogar torkar ut, Grönlands glaciärer snabbt smälter ned eller stora mängder metangas läcker ut från den töande tundran i Sibirien. Sådana händelser skulle radikalt förändra livsförutsättningarna på jorden.
Vi välkomnar den svenska regeringens beslut att verka för att EU-länderna minskar utsläppen med 30 procent till 2020. Vad som hittills gjorts är på tok för litet.
Klimatkonventionen beslutades vid Riokonferensen för nästan femton år sedan. Detta till trots har klimatutsläppen i världen ökat med nära 25 procent sedan dess. Ökningstakten har aldrig varit snabbare än i dag.
När man lyssnar på debatten kan man få intrycket att klimatförändringen är det enda allvarliga problem vi står inför på miljöområdet. Men ett lika stort problem är ekosystem-krisen.
När befolkningen i världen ökar med tio nya Sverige per år och ekonomierna växer snabbt blir trycket på vattenresurser, skogar, odlingsmark, betesmarker, marina resurser etcetera allt större.
Forskarstudien Millenium Ecosystem Assessment understryker allvaret i situationen. Två tredjedelar av de viktigaste ekosystemen på jorden överutnyttjas i dag, innebärande att vi snabbt förbrukar det naturkapital som vi är helt beroende av för vår överlevnad.
I sin rapport konstaterade Nicholas Stern att klimatförändringen är det mest uppenbara exemplet på "marknadens misslyckande" i mänsklighetens historia.
Om Stern i stället haft uppgiften att analysera problem som utfiskningen, skövlingen av de tropiska skogarna, jordförstöringen eller färskvattenkrisen skulle han säkert ha gjort samma konstaterande där. Dock med tillägget att dessa problem lika mycket är misslyckanden för det politiska systemet.
Upprepade beslut inom EU om alltför höga fiskekvoter för Östersjön visar att en stor del av problemet ligger hos politikerna.
Ett absolut grundproblem består i att naturkapitalet, och specifikt "ekosystem-tjänsterna" - allt det naturen gör gratis åt oss i form av rening av luft och vatten, reglering av klimat och hydrologi, pollineringen av växter med mera - inte har något värde i den ekonomiska modellen.
Så länge till exempel inte en regnskog har ett värde för ägaren, för den nytta den gör genom sin biologiska mångfald eller för det kol den binder, är risken överhängande att den huggs ned och att marken i stället används för att producera biffkor, soya eller palmolja.
Det är tyvärr enkelt i dagens system att snabbt öka det finansiella kapitalet på naturkapitalets bekostnad. Så länge den situationen består finns det inte mycket hopp om att stoppa vare sig skogsskövlingen eller utfiskningen.
Lösningen på den kris vi står inför är alltså inte bara en fråga om ny och bättre teknik. Lika viktigt är behovet av reformer av den ekonomiska modellen.
Marknadsekonomin berömmer sig för att vara bra på att hantera "knapphet". När det blir brist på en produkt på marknaden stiger priset och ansträngningar görs både för att effektivisera användningen och hitta substitut.
Paradoxen är att de områden där vi i dag upplever de mest skriande bristerna - det allt knappare utrymmet i biosfären att absorbera växthusgaser respektive bristen på ekosystem-tjänster - betraktas som "externaliteter" och ligger utanför den ekonomiska modellen.
Vad kan vi då göra åt problemet?
Först vill vi understryka att de problem vi står inför inte enkelt kan inrangeras efter högervänsterskalan. Samtliga partier - miljöpartiet möjligen undantaget - är präglade av industrisamhällets logik.
Den modell vi har fungerade väl så länge ekonomins omfattning var liten i förhållande till naturens funktion som både råvarukälla och mottagare av avfalls-och restprodukter.
Så är inte längre fallet.
Jorden är full. Med dagens konsumtionsvanor är vi på snabb kollisionskurs med både naturen och atmosfären.
Vi berömmer oss ofta i Europa över att ha klarat miljöproblemen relativt väl. Det stämmer hyggligt väl vad gäller den lokala nedsmutsningen. Samtidigt har vi flyttat problemen till den globala nivån, i form av växthusgaser och ökande tryck på ekosystemen i de fattiga länderna.
Vi måste vidare sluta inbilla oss att allting blir bättre bara konsumtionen ökar. Carl Bildts artikel på nyårsafton på Brännpunkt var ett exempel på hur det konventionella tillväxttänkandet fortsatt dominerar.
Det viktiga är att få en vettig balans mellan det finansiella kapitalet och naturkapitalet. Den balansen är allt skevare för varje år som går och den kommer steg för steg att äta sig in i det finansiella kapitalet.
Mer specifikt vill vi plädera för följande:
1. Arbeta för en långt bredare utbildning - som lär människor att se hur saker och ting hänger ihop. Särskilt viktigt är reformer inom ekonomutbildningen.
2. Reformera den ekonomiska modellen så att den fångar upp naturkapitalets rätta värde, och ser till så att inte tillväxt i det finansiella kapitalet blir ett argument för att reducera naturkapitalet.
3. Använd nuvärdesberäkningar - då kostnader i framtiden görs om till nuvärden och ofta ges ett löjligt lågt värde - med stor försiktighet. Annars kommer vi att fortsätta diskontera framtiden.
4. Sluta sätt likhetstecken mellan tillväxt i BNP-termer och ökad välfärd. Kvalitet och innehåll måste ges minst samma vikt som kvantiteten. "Morötter", t.ex. i form av sänkta skatter och arbetsgivaravgifter i tjänstesektorn, bör prövas för att öka andelen icke-materiell konsumtion där miljöslitaget är lägre.
5. Gör kraftfull politik av förslaget om 30 procents reduktion av växthusgaserna till 2020, bland annat genom att aktualisera många av Oljekommissionens förslag. Parallellt måste ett brett strategiskt samarbete inledas med Kina och Indien för att ge kraftfulla incitament i dessa länder att investera i effektivast möjliga energiteknik.
Om inte så sker kommer deras CO2-utsläpp att snabbt dominera bilden och göra våra egna utsläppsminskningar ganska betydelselösa.
Vi vill med detta inlägg initiera en bred, tvärpolitisk debatt i Sverige och på EU-planet om vikten av att reformera vår ekonomiska modell. Ekonomi och ekologi handlar ytterst om hushållning med knappa resurser.
Det borde vara möjligt att, långt bättre än i dag, integrera den ekologiska dimensionen i den ekonomiska modellen. Om inte så sker har vi svårt att se hur vi skall kunna undvika allt svårare ekologiska och klimatbetingade kriser!
Anders WijkmanEuropaparlamentariker (kd)
Stefan Edmanförfattare, tidigare generalsekreterare

Hur skall det gå

..med de nya a-kassereglerna. Kommer de att slå för hårt? Kommer arbetsmarknaden att vara sådan att a-kassan fungerar som den omställningsförsäkring den är?
Jag tycker att det är svårt att fullt ut bedöma konsekvenserna av "åtstramningen". I någon form kommer det ju att leda till ökad aktivitet hos de arbetslösa. Ökad aktivitet för att hitta ett jobb eller att på ett annat sätt säkra sin försörjning.
Jag tror att i princip alla arbetslösa inget annat önskar än att hitta ett jobb. Däremot är man väl inte alltid beredd att ta vilket jobb som helst, inte i första skedet iallafall.
Hur skulle man själv agera om man blev arbetslös? Först skulle man söka ett jobb som motsvarar det man hade eller annat jobb som man tycker passar. Efter ett tag skulle man nog utvidga sökningen både geografiskt och innehållsmässigt. Där påverkar säkert ersättningsnivåerna hur aktiv man är. Dvs man skulle nog söka intensivare när ersättningen är på väg ned.
Vad händer då för alla dem som hur de än gör inte får ett jobb? Ja då kommer ju jobbgarantin att finnas på samma sätt som aktivitetsgarantin finns idag, dock med den skillnaden att ersättningen ligger på 65 istället för 80%. Detta kommer att vara mycket tufft för många men hanterbart för andra. Allt beror ju på försörjningsbördan. När man går i pension så hamnar man ofta på mellan 65 och 75% av sin tidigare lön. Detta kan de flesta hantera bla för att man anpassar kostnaderna mot de förväntade intäkterna.

Hur blir det då för dem som inte klarar sina kostnader? Jo då återstår ju bara socialbidraget. Detta kommer naturligtvis att vara oerhört tungt för många men innebär att alla ändå har en garanterad försörjning. Att gå på a-kassa år ut och år in är ju också ett rent försörjningsstöd och inte en omställningsförsäkring även om det nog har känts bättre för många med a-kassa istället för socialbidrag.

Vi med arbete är naturligtvis mycket lyckligt lottade. Vi har nog inte alltid förstånd att uppskatta det jobb vi har.

Det viktiga framöver är att fler får jobb, då behöver inte ersättningsnivåerna vara i fokus på samma sätt som idag. Vi behöver en mer dynamisk och differentierad arbetsmarknad där alla kan få arbete oberoende av vad man är bra på. Där är vi inte idag, iallafall inte i Kiruna.
Kiruna behöver bli lite mer Gnosjö!